Jag är bra på att lyssna på andra, men jag håller på att
lära mig att lyssna på mig själv. Det är mycket lättare att svepas iväg av
vardagens krav, om det sedan är jobb, ideellt arbete, barnen, hushållet eller
olika hälsoprojekt som jag brinner för, än att samla sig i stillhet och
faktiskt lyssna på riktigt. Och det är en utmaning att veta var jag ska lägga
ribban. Vad är ”good enough” vad gäller mat, hälsa, städnivå eller
barnuppfostran? Ett hurdant liv vill jag ha? Och hur når jag dit? Och hur länge
ska jag samla på mig kunskap om olika hälsofrågor bara för min egen familj och
när ska jag tro att jag kan dela med mig och hjälpa andra med det jag kan parallellt
med att jag lär mig ännu mera? Det är sånt som den här bloggen kanske kommer
att handla om.
Under jullovet har jag kommit lite ur rytm, och sover oftast
lika länge som barnen. Men egentligen vill jag skärpa mig och vakna före dem,
för jag saknar mina egna morgnar i lugn och ro. Något som jag verkligen saknar
är en qigongövning som jag lärt mig av en av dem som jag verkligen inspireras
av, nämligen Elwin Robinson. Han kallar den för ”the perfect posture”. Det är
en övning som går ut på att stå stilla och avslappnad. Och det är inte så lätt.
Jag brukar stå vid väggen i vardagsrummet, med ögonen slutna och knäna lätt
böjda. Fötterna framåt, rumpan indragen och nacken och ryggen raka. Armarna
hänger lätt ner. Och så står jag där. Och andas lugnt ner i magen, försöker att
inte ge för mycket utrymme utan låter dem segla förbi likt moln på himlen. Och
så står jag där. Centrerar mig. Ibland kommer en värmevåg över mig, ibland
inte. En variation av övningen är ”hugging the tree”, där man böjer knäna lite
mera och lyfter armarna som om man skulle krama ett brett träd. Jag brukar
först stå en stund i the perfect posture, och sedan gå ner i hugging the tree
en liten stund, och till slut gå tillbaka till perfect posture. Såpass fåfäng är jag att jag brukar
titta på klockan när jag börjar och när jag slutar, och allt mellan fem och
åtta minuter står jag i stillhet på morgnarna. Det är en oväntat skön start på
dagen. Förr försökte jag mig på andningsövningar i stället på morgnarna, men
när jag nu försöker mig på någon andningsövning så har det utan undantag slutat
med att jag ställer mig vid väggen och står stilla i stället. Det är det som
min kropp vill ha, en stunds stillhet före vardagen börjar.
Min lärare Elwin,
vers kurs i taoistisk hälsa jag går på webben, säger att det egentligen handlar
om att erövra en upprätt ställning. Att vi människor egentligen inte har kommit
så långt i evolutionen att vi skulle tycka att det är riktigt bekvämt att bara
stå upprätt. Men om man tränar det så stiger man lite högre upp på den
evolutionära skalan. Förutom att man centrerar sig, hittar ett lugn i kroppen,
i stället för att bara leva i känslorna/hjärtat eller tankarna/huvudet.